thestupidthings

Det var fullt med folk på skolgården då jag och Irma kom dit.
”Uhh!” jag kände hur det började krypa inom mig. Skolan gjorde mig rastlös. Jag gillade inte att vara tvingad till något. Skolan var ett måste.
”Vad är det?” undrade Irma.
”Skolan…” muttrade jag olyckligt. Hon rynkade ögonbrynen och gav mig en blick jag fått många gånger tidigare.
”Du borde skaffa dig lite seriösa kompisar, Katie”, sa hon och log sitt bländande Irma-leende som fick pojkarna att stanna upp och kolla in henne lite extra. Irma älskade skolan, först hade jag trott att hon var galen men Irma var lätt att läsa, jag visste alltid hur hon mådde om hon var glad eller ledsen. Och sanningen var att skolan var hennes räddning. Ingen av oss gillade att vara hemma med Tyra när hon vaknat på fel sida. Vi hade gått igenom så mycket med henne att vi alltid försökte fly från det. Irma hade lagt ner all sin energi på skolarbeten, fritidsaktiviteter, som simning och tennis hon spelade till och med piano en gång i veckan, och sina vänner. Jag hade inga sådana undanflykter. Oftast stängde jag bara in mig på mitt rum med hörlurar och min iPod på högsta volym eller gömde mig på biblioteket, eller andra ställen, och läste bok efter bok.

”När kommer du hem ikväll?” frågade jag Irma innan vi gick åt varsitt håll till varsitt skåp.
”Simningen slutar inte förrän sex så jag är väl hemma vid sju om inte Nicholas skjutsar mig på sin moppe, då är jag hemma vid halv eller kvart i.” Nicholas gick i min parallellklass och var antagligen en av de snyggaste killarna i hela årskursen (om man gillar den typen av killar förstås). Han och min syster hade haft ett till och från förhållande sedan hon gått ur sjuan och han åttan. Egentligen var pojken ett kräk men Irma verkade uppriktigt gilla honom trots alla gånger han krossat hennes stackars hjärta.
”Kan inte du stanna och köpa något som vi kan käka? Tyra börjar jobba vid tre, hon borde inte vara hemma fören efter elva eller något och jag tror inte hon tänker på mat då.”
”Visst”, Irma gav mig ett hastigt leende innan hon rusade vidare. Jag visste vad hon tänkte. Tyra skulle inte ha mat i huvudet efter jobbet eftersom hon antagligen inte ens skulle komma ihåg att hon hade två barn att komma hem till. På måndagarna träffade hon oftast Freja, precis som de flesta kvällar.

Freja var en livlig 28-åring som gillade fest och folk. Tyra och hon hade varit vänner sedan alltid kändes det som. De hade träffats på sjukhuset när de båda fick barn samtidigt. Tyra fick Irma och Freja fick sin son, och enda barn, Victor. De hade kommit fram till att det var ödet som fört dem samman och att de var själstvillingar (trots att det skilde drygt 3 år mellan dem). De gick alltid ut på krogen tillsammans och Victor brukade oftast vara hos oss när vi var mindre. Han var schyst men vi var knappast kompisar. Han hade varit hemligt förälskad i Irma sedan alltid men när hon inte visade något intresse antar jag att han ledsnade. Plötsligt började han stanna hemma istället för att komma över och nu var han nästan aldrig hos oss längre. Vilket egentligen var synd, han var mycket bättre än Nicholas. Fast jag hade hört rykten om att Victor hamnat lite snett och börjat testa olika saker. Blivit kompis med fel personer.

Jag hann precis i tid till första lektionen. Franska, en obligatorisk kurs som jag antagligen skulle få underkänt i. Vi var blandade elever från hela årskursen precis som vi var på musik- och bildlektionerna och tyskan. Egentligen förstod jag inte varför vi inte bara höll oss till våra egna klasser det borde vara mycket enklare. Jag slog mig ner bredvid en tjej vid namn Lea, hon gick i vanliga fall i min klass också, och vi brukade sitta vid samma bord på lunchen. Hon var otroligt bra på franska, därför var jag glad att jag satt bredvid henne.
”Hej”, viskade jag eftersom lektionen redan börjat.
”Hejsan”, hon log vänligt.