thestupidthings

Svar: Allt är inte färdigskrivet, vi vet knappt vad som kommer hända i nästa inlägg.

Vi skriver allt eftersom och självklart vill vi att läsarna ska vara med och bestämma vad som ska hända i fortsättningen. Men vi har också en, vad ska man kalla det, ritning över upplägget som vi kommit överens om tillsammans så att det ska bli lättare att skriva. Vi har också skrivit några utkast eftersom det tar tid innan ett inlägg är redo att publiceras.

Vi bakom den här bloggen vill komma djupare in i historien och karaktärernas liv, därför skriver vi hela tiden. Men samtidigt ändras berättelsen hela tiden. Vissa saker vi skrivit idag, till i morgon, kommer garanterat inte vara med.

Så anledningen till att vi börjat skriva i förväg är av två anledningar; för att kunna ändra saker vi ångrar innan det publiceras och för att det ska gå fortare att få ut nästa inlägg på bloggen.

Tack för frågan!

/Crew

Jag hörde till och med moppen från köksfönstret på 25e våningen. Irma hade fått skjuts av puckot Nicholas. Tyra och jag hade stekt pankakor i över en timme och hade precis slagit oss ner vid bordet i det trånga köket då Irma slet upp dörren och sparkade av sig skorna.
”Hallå?”

”I köket”, ropade jag tillbaka.

”Visst, fan!” hörde jag henne tillsammans med stegen genom hallen och vardagsrummet ut till köket. ”Jag glömde stanna och handl… a” Hon kom av sig då hon såg mig och Tyra trycka i oss nygräddade pannkakor.

”Vad fan gör du hemma?” Tyra höjde ögonbrynen så att pannan rynkades. Irma vände på klacken och skulle just lämna rummet.
”Vänta gumman!” ropade Tyra efter henne. Irma vände sig hastigt om. ”Ät lite med oss, gullet!” Tyra gav Irma ett bländande leende, identiskt med Irmas egna leende. Irma suckade och slog sig ner på en ledig stol. Vi sa inget medan vi åt.
Tyra var den första som lämnade bordet.
”Det här var gott!” spann hon. ”Förresten Irma.”
”Ja?” svarade Irma med mat fulla munnen.
”Är mina skor lediga nu?”
”De står i hallen.” Tyra log lyckligt och rusade iväg. ”Vad är det med henne?”

”Vet inte, hon har varit så sen jag kom hem från skolan, hon följde med till affären, till och med. Sen fixade hon ny tvättid så hon har tvättat också…” Irma tittade på mig som om hon inte riktigt trodde på mig.

”Vad är på gång nu då?” undrade hon och tittade sig över axeln som om något otäckt väntade där. Jag ryckte på axlarna.
”Hon vill ha ut oss ur lägenheten på fredag i alla fall, Freja och hon ska bjuda hit massa folk…”
”Visste det”, Irma skakade på huvudet så att de blonda lockarna slog mot hennes kind.

Jag tog omvägen genom centrum på vägen hem, och när jag åkte förbi mataffären på brädan fick jag syn på Katie. Den här gången hade hon inte skoltröjan på sig utan bara det luftiga linnet. Hon hade en cigarett i handen och gick bredvid en snygg äldre blondin. De var båda långa med smala ben som aldrig verkade ta slut. Kanske hade de en tredje syster, tänkte jag.
Jag åkte förbi dem på brädan och nickade mot Katie som hastigast. Hon såg förvånad ut men nickade tillbaka. Jag tittade på klockan. Morsan borde ha hämtat Alli från skolan nu. Mitch skulle inte komma hem förrän vid sex, kanske senare om jag hade tur. Sista biten hem var nedför när man kom från centrum så det gick fort.
”Adam?” ropade mamma från någonstans inifrån huset då jag kom in.
”Ja?” ropade jag tillbaka. Hon dök upp från tvättstugan.
”Jag måste åka och handla det sista till middagen, skulle du vilja passa Alli en stund?”
”Visst”, nickade jag och ställde ner brädan lutad mot hallväggen. ”Vad blir det?”
”Din pappas favoriträtt.” Så börjades det igen!
”Han är inte min pappa”, muttrade jag och gick förbi mamma för att gå ut i köket.
”Adam!” pep hon. ”Hur kan du säga så!”
”Säga vad?” frågade jag och vände mig om med en trött blick. Vi hade haft den här diskussionen massor av gånger, och innan det hade Aron haft den med henne. Hon fattade ändå aldrig. Förblindad av kärlek, eller vad det nu var.
”Faderskap har inget med det biologiska att göra, Mitch har varit en bra far till både dig och Alli.”
”Visst, till Alli kanske. Men inte till mig eller Aron.”
”Sluta Adam, tänk på allt han gett oss. Han är det bästa som någonsin hänt den här familjen.”
”Nej, det bästa som hänt den här familjen är att farsan åkte in, det värsta är Mitch.” Mamma fick tårar i ögonen.
”Varför gör du allt så svårt!” Jag vände mig om och fortsatte ut i köket. Jag hatade att såra henne, men jag kunde inte spela med i hennes lek om en lyckig familj. Jag trivdes inte ens i den här stora lyxvillan.
”Varför är mamma ledsen?” frågade Alli som kommit efter mig utan att jag märkt det.
”För att jag sa något hon inte tyckte om.” Jag log mot henne och tog fram ett par skivor limpa som jag bredde smör på och skinkskivor. Sedan tog jag med mig det ut i vardagsrummet där jag slog på teven. Alli satte sig bredvid mig och vi kunde höra mamma backa ut bilen från garaget.
”Måste du och pappa bråka jämt, det gör mamma så ledsen.” Alli tittade på mig med sina stora valpögon.
”Jag vet, det gör mig ledsen också.”
”Sluta då?” sa hon.
”Jag önskar att det var så lätt.”

När mamma kom tillbaka var allt som vanligt igen. Som om vi aldrig ens sett varandra sedan frukosten. Jag trodde att hon inte ens skulle berätta hur ledsen hon var för Mitch. Men så fel jag hade. Hon hade antagligen ringt honom så fort hon kommit ut ur huset för när han kom hem strax innan sex var han inte på särskilt glatt humör.
”Adam”, ropade han så fort han kommit in i hallen. ”Kommer du ner från ditt råttbo till rum och pratar lite med din mamma och mig?” Han sa det som en fråga, men det var en indirekt order. Jag gick ner för trappan och ut i vardagsrummet där han redan slagit sig ner i sin favorit fåtölj med mamma stående vid hans sida.
”Vi har pratat om det här tidigare.” sa han med bitterhet. ”Jag tycker inte om att du behandlar din mamma på det här viset. En mor ska visas med respekt!” Jag höjde ett ögonbryn.
”Inte den minen mot oss.”
”Vad för min?” försvarade jag mig.
”Du vet vad jag menar.” sa Mitch. ”Be nu om ursäkt till din mamma.”
”Jag ber om ursäkt om jag gjorde dig ledsen, du vet att det är det sista jag skulle vilja”, sa jag, efter några sekunders eftertänksamhet, vänd mot min mamma. ”Men jag har rätt att säga vad jag tycker. Och vad jag sa var bara sanningen.”
”Spela inte smart med oss!” Mitch röt över hela rummet och reste sig i en hastig rörelse som nästan fick honom att ramla bakåt igen, men han återfann balansen.
”Jag spelar inte smart!” röt jag tillbaka till Mitch och sedan vände jag mig mot min mamma. ”Jag fattar inte att du låter honom göra så här mot mig, efter allt med Aron!” Jag såg smärtan från mina ord blinka till i hennes ögon innan de bad om förlåtelse. Men hon sa inget så jag vände mig om och rusade upp på mitt rum för att smälla igen dörren.
Jag behövde prata med någon, nu! Jag slog igång datorn och loggade ivrigt in på min AIM i hopp om att Aron skulle vara inne.

Dannythalad: ey! Kate&Irma, syskon, Noooo way! D e inte ens LITE lik! (kollade skolkatalogen… LOL
Revolution27:  Ja, för i helvete! Fråga sj. Måste dra.

Revolution27:  Hallå! Måste snacka med dig, Mitchel=skit!
…
Aron122: Vad har han gjort nu?
Revolution27:  Vad har han inte gjort!
Aron122: Skit bara i honom!
Revolution27:  Morsan är ledsen…
Aron122: Något du sagt?
Revolution27:  Hm...
Aron122: Helvete Adam! Skit bara it! Inte värt det
Revolution27:  Svårt när snubben provocerar en!
Aron122: Vet…

”Tänkte att du kanske var hungrig”, hörde jag en röst bakom mig.
”Helvete!” svor jag när morsan kom in med en bricka mat som hon ställde ner på sängen.

Revolution27:  Morsan kommer, snackar senare…

Jag skyndade mig att logga ut och vända mig om.
”Du borde inte svära sådär…” mumlade mamma tyst.
”Jag vet”, sa jag och kliade mig i huvudet. ”Ledsen.” Hon log vänligt tillbaka mot mig innan hon lämnade rummet.

Efter Nicholas korkade kommentarer på franskan fortsatte dagen som vanligt. Och under lunchen letade jag reda på Irma.
”Följer du med ut en stund?” frågade jag.
”Visst”, sa hon och följde med mig ut på skolgården. ”Har det hänt något, eller?”
”Nej, då”, försäkrade jag medan vi gick runt på baksidan om idrottshallen. ”Ska du på festen hos Nicholas till helgen?”
”Jag vet inte”, svarade hon och låtsades inte bry sig. ”Kanske.”
”Lova att inte göra något dumt”, muttrade jag medan jag plockade fram ett ciggpaket ur väskan.
”Som vad?” undrade Irma och rynkade ögonbrynen.
”Jag vet inte”, sa jag med en axelryckning, tände cigaretten och blåste ut rök. ”Något du kommer ångra, han är ett kräk.”
”Men jag gillar honom”, Irma tog cigaretten från mig och satte den mot sina egna läppar. Jag suckade. Hon hade samma smak på killar som Tyra. Skitstövlarna.
”Jag vill bara inte att du ska bli sårad igen”, sa jag och tände en ny cigarett.
”Jag vet, och jag älskar dig för det”, flinade Irma. Jag flinade tillbaka och satte mig på huk på marken, Irma gjorde likadant. Så satt vi i flera minuter.
”Nu måste jag sticka, syns hemma ikväll.” Irma reste sig och fimpade innan hon rusade iväg i Tyras klackar. Jag satt kvar ett tag till. Så länge att jag kom försent till matten, ännu ett ämne jag skulle misslyckas i. Men det spelade ingen roll, jag var ändå inte intresserad av att plugga vidare. I värsta fall skulle jag kunna leva resten av livet med att jobba på McDonald’s så länge jag överlevde.

”Du är sen igen!” sa matteläraren då jag kom in i klassrummet. Jag gav honom en hastig blick slog mig ner vid en ledig bänk i klassrummet och slog upp mina böcker. Resten av lektionen klottrade jag i häftet, ritade olika figurer, serier och skrev citat från mina favoritlåtar. Det jag gjorde på alla lektioner med andra ord.
”Katie?”, matteläraren stod lutad över mig och tittade ner på mina teckningar. ”Behöver du hjälp med något?”
”Nej, då”, försäkrade jag och hoppades att han skulle gå sin väg. Men det gjorde han inte.
”Stanna efter lektionen är du snäll.” sa han tillslut och började hjälpa tjejen som satt bredvid mig.

”Det kan inte fortsätta så här”, sa läraren trött till mig efter att alla utom jag lämnat klassrummet.
”Hur?” sa jag lite smått irriterad.
”Du kommer försent, du blir underkänd på proven och du arbetar inte på lektionerna”, förklarade läraren. ”I värsta fall måste jag ringa dina föräldrar.” Mina ögon smalnade, jag tog upp mina saker och hängde väskan över axeln.
”Var så god.” muttrade jag och lämnade rummet.
”Hallå!” ropade han efter mig. ”Katie, jag var inte klar ännu!” Men jag fortsatte bara gå.
När skoldagen äntligen var slut skyndade jag mig hem. Klockan var så pass mycket att Tyra redan skulle ha lämnat lägenheten för att ta sig till arbetet att jag inte behövde oroa mig för att stöta ihop med henne. Hela vägen upp i hissen funderade jag på vad jag skulle göra ensam i den tomma lägenheten fram till sju. Men blev förvånad när jag kom in i hallen och hörde skrammel från mitt sovrum. Tyra tittade ut från rummet och granskade mig.
”Har du sett mina skor?” frågade hon och trippade ut i hallen i sin korta jeanskjol och tighta linne. Tyra var snygg för att vara i 30 års åldern. Hon hade långt, lockigt askblont hår och lika blå ögon som Irma, och hennes perfekta kropp såg ut att passa på en 25-åring. ”Du vet de där nya stövlarna i svart.”
”Irma har dem.” svarade jag ärligt och gick in på mitt rum. Det var en enda oreda, inte alls som jag lämnat det.
”Den ungjäveln…” muttrade Tyra och följde efter mig.
”Vad fan har du gjort!” ropade jag högt.
”Vadå?” sa Tyra oskyldigt.
”Varför skulle jag lägga dina skor i mitt rum?” frågade jag.
”Åh, nej, det trodde jag inte heller”, Tyra ryckte lite lätt på axlarna. ”Jag letade cigg.”
”Gah!” morrade jag och ryckte fram paketet från min väska och kastade det till henne. ”Bäst du lämnar tillbaka det sen!”
”Tack vännen”, hon satte en cigarett mot sina läppar och kastade sen tillbaka paketet till mig. ”Tändare?” Jag tog fram min tändare från fickan på linnet och räckte över den. Tyra log mot mig med sitt vänliga mamma-leende. Jag suckade och himlade med ögonen utan att hon såg. Hon blåste ut rök i mitt rum innan hon började gå mot fönstret och öppnade det för att luta sig över kanten.
”Jag trodde du började jobba klockan tre”, sa jag och tittade på henne. Hon skakade på huvudet.
”Jag bytte”, sa hon med ryggen mot mig. Jag slog mig ner på sängen. ”Så att jag är ledig på fredag.”
”Vad händer då?” undrade jag.
”Jag och Freja har lite planer bara.” svarade hon. ”Åh, just det! Det vore bra om du och Irma höll er undan lägenheten under kvällen för vi tänkte ha en liten förfest här… och kanske en efterfest också… Hm.”
”Tyra!” utbrast jag. ”Vart ska vi ta vägen då?”
”Inte vet jag, har ni inga kompisar som ni kan hänga med?” Jag lade ner diskussionen, det var ingen mening.

När Tyra hade rökt klart och vänt sig om hade hon ett lysande leende på läpparna och hennes vita tänder gnistrade nästan.
”Jag är så otroligt sugen på pannkakor!” Jag höjde ögonbrynen åt henne. ”Kan inte du dra ner och köpa lite ägg så kan vi steka pannkakor tills Irma kommer hem!”
”Visst”, muttrade jag och reste mig upp.
”Jag hade gärna följt med, men mina skor…” Jag himlade med ögonen igen.
”Du har fler skor.” Tyra plockade upp ett par skor från mitt golv. ”Åh, nej!”
”Kom igen, jag är din mamma och det var jag som gav dig pengarna till de här snyggingarna!” sa hon. ”Dessutom har vi samma storlek.” Hon hade plockat upp ett par svarta, höga, högklackade pumps som gick upp över smalbenen i remmar.
”Okej, då.” sa jag tillslut och gick ut i hallen igen. För att dra på mig kängorna. I vanliga fall var jag och Tyra lika långa, men nu när hon hade mina skor var hon över en decimeter längre än mig och tittade glatt ner på mig. Jag hatade när hon var på sitt barnsliga humör. Och jag hatade att hon försökte vara som en syster till mig och Irma istället för en mamma.

Franskan var alltid den segaste lektionen på hela dagen. Det var endast plågor med konstiga ord och bokstäver jag inte förstod mig på. Jag satt bredvid Nicholas på de här lektionerna och jag kunde bli tokig på det. Inte för att jag sa det till honom eftersom vi var gamla polare och brukade festa tillsammans lite då och då, men han var totalt blåst. Visst jag var sämst i skolan men inte så sämst. Killen kunde inte ens hälsningsfrasen vi kört varje lektion sedan sjätte klass. Han var en loser ändå ville alla tjejer ha honom.
”Jag och Irma är tillsammans igen”, han log sitt vanliga dumma leende. ”Vi ska träffas ikväll.” Jag höjde ena ögonbrynet.
”Något speciellt med det?” undrade jag. ”Du har dumpat henne en miljon gånger sedan maj.” Egentligen var jag inte ett dugg intresserad av hans förhållande med Irma, det slutade alltid på samma sätt.
”För att hon är så envis!” försvarade sig Nicholas. ”Ofta jag pallar när hon är sådär… du vet, typiskt tjejig…”
”Huh?”
”Men nu är det annorlunda”, sa han.
”Hur då?” frågade jag, Nicholas hörde inte ens sarkasmen i min röst.
”Är du trög!” sa Nicholas och trummade med pennan i bordet. ”Hon ska komma på min fest till helgen och ja..!” Han tittade menande på mig och nu höjde jag båda ögonbrynen.
”Verkligen?” Sarkasm igen.
”Jag hörde det där ditt lilla kräk!” sa tjejen som satt framför oss utan att vända sig om. Jag tittade bort från Nicholas och in i tjejens ryggtavla. Hennes skoltröja var alldeles för stor för den smala tjejen, och hon hade bara ett stort linne under om man bortser från kängorna och nättightsen som klädde hennes långa ben. Jag hade ingen aning om hennes namn trots att vi haft franska tillsammans de senaste åren. Däremot visste jag att hon var en utav de sexigaste tjejerna i skolan, vem kunde ha missat det? Nu vände hon sig om och tittade på Nicholas med hat blixtrande från de sotmålade ögonen.
”Om du så mycket som rör min syster med dina smutsiga fingrar bryter jag av dem!”
”Du kan ju försöka”, skrattade Nicholas och lutade sig över bänken närmare tjejen.
”Är du Irmas syrra?” frågade jag. Hon tittade som hastigast på mig med höjda välplockade ögonbryn innan hon åter vände uppmärksamheten mot Nicho.
”Jag lovar att jag kommer bryta av dem allihop”, sa hon mellan sammanbitna tänder. ”Lycka till att spela handboll då!”
”Varför säger du inte som det är”, sa Nicholas med sin mest förföriska röst. ”Du vill ha mig. Men Katie, jag räcker till er båda.” Tjejen öppnade munnen och drog in luft i en dramatisk, ilsken, gest och hennes ögon smalnade ytterligare. Sedan slappnade hon av.
”Det har du nog fått om bakfoten”, sa hon och lade armarna i kors över bröstet. ”Jag faller inte för killar utan hjärna.” Sedan vände hon sig bara om. Jag garvade högt åt dissen och Nicholas kokade av ilska, han var inte van vid att bli avvisad.
”Din jävla subba!” skrek han tvärs över klassrummet. Nämnde jag att Nicholas hatar att bli kallad dum? Läraren som ignorerat deras samtal tidigare röt plötsligt av ilska.
”NICHOLAS”, skrek han. ”UT!” Nicholas reste sig så snabbt att stolen välte och lämnade klassrummet. Jag garvade fortfarande. Katie vände sig om och log ett triumferande leende mot mig.
”Adam, du kanske vill göra Nicholas sällskap?” sa franskaläraren plötsligt.
”Nej, tack”, svarade jag och fortsatte le för mig själv ner i bordet.

Inte mycket mer hände den dagen som var värt att tänka på eller ens komma ihåg. Lektionerna började och slutade, rasterna kom och gick. Jag såg inte till Katie något mer i skolan, inte Nicholas heller för den delen. Och när jag rullade hemåt med sällskap av Danny var det enda nya jag lärt mig att Katie var släkt med Irma. Hur konstigt var inte det?
”Danny?”, sa jag när vi kommit utanför skolans område. ”Visste du att Irma har en syrra.”
”Jävlar, har hon en syrra? Vart!” sa Danny. Alla gillade Irma, hon var snygg som en Barbie, alltid klädd i ljusa färger och var på ett väldigt speciellt sätt som fick alla att bli glad av någon anledning. Hon och Katie var som natt och dag.
”Du vet den där bruden som går i bandtröjor och Dr Martens som Irma alltid hänger med.”
”Du menar bruden som hon brukar gå och röka med bakom idrotten?” Jag nickade långsamt. ”Jävlar!” Danny skrek rätt ut. Jag slog till honom i huvudet och vi skrattade. Sedan skildes vi åt och jag fortsatte hem utan större brådska.

Tänkte bara berätta lite kort om den här bloggen;

Vi är ett par stycken som är intresserade av att skriva och skriver väldigt mycket. (Ingen av oss har däremot egna bloggar.) Hur som helst började vi skriva på den här lilla historien för några månader sedan och visste inte riktigt vad vi skulle göra av den.

Den senaste veckan har vi bara jobbat på designen och bestämt oss att testa publicera 'texterna' här. Gillar ni det kommer vi antagligen fortsätta skriva. Så berätta gärna för oss vad ni tycker.

/Crew

Det var fullt med folk på skolgården då jag och Irma kom dit.
”Uhh!” jag kände hur det började krypa inom mig. Skolan gjorde mig rastlös. Jag gillade inte att vara tvingad till något. Skolan var ett måste.
”Vad är det?” undrade Irma.
”Skolan…” muttrade jag olyckligt. Hon rynkade ögonbrynen och gav mig en blick jag fått många gånger tidigare.
”Du borde skaffa dig lite seriösa kompisar, Katie”, sa hon och log sitt bländande Irma-leende som fick pojkarna att stanna upp och kolla in henne lite extra. Irma älskade skolan, först hade jag trott att hon var galen men Irma var lätt att läsa, jag visste alltid hur hon mådde om hon var glad eller ledsen. Och sanningen var att skolan var hennes räddning. Ingen av oss gillade att vara hemma med Tyra när hon vaknat på fel sida. Vi hade gått igenom så mycket med henne att vi alltid försökte fly från det. Irma hade lagt ner all sin energi på skolarbeten, fritidsaktiviteter, som simning och tennis hon spelade till och med piano en gång i veckan, och sina vänner. Jag hade inga sådana undanflykter. Oftast stängde jag bara in mig på mitt rum med hörlurar och min iPod på högsta volym eller gömde mig på biblioteket, eller andra ställen, och läste bok efter bok.

”När kommer du hem ikväll?” frågade jag Irma innan vi gick åt varsitt håll till varsitt skåp.
”Simningen slutar inte förrän sex så jag är väl hemma vid sju om inte Nicholas skjutsar mig på sin moppe, då är jag hemma vid halv eller kvart i.” Nicholas gick i min parallellklass och var antagligen en av de snyggaste killarna i hela årskursen (om man gillar den typen av killar förstås). Han och min syster hade haft ett till och från förhållande sedan hon gått ur sjuan och han åttan. Egentligen var pojken ett kräk men Irma verkade uppriktigt gilla honom trots alla gånger han krossat hennes stackars hjärta.
”Kan inte du stanna och köpa något som vi kan käka? Tyra börjar jobba vid tre, hon borde inte vara hemma fören efter elva eller något och jag tror inte hon tänker på mat då.”
”Visst”, Irma gav mig ett hastigt leende innan hon rusade vidare. Jag visste vad hon tänkte. Tyra skulle inte ha mat i huvudet efter jobbet eftersom hon antagligen inte ens skulle komma ihåg att hon hade två barn att komma hem till. På måndagarna träffade hon oftast Freja, precis som de flesta kvällar.

Freja var en livlig 28-åring som gillade fest och folk. Tyra och hon hade varit vänner sedan alltid kändes det som. De hade träffats på sjukhuset när de båda fick barn samtidigt. Tyra fick Irma och Freja fick sin son, och enda barn, Victor. De hade kommit fram till att det var ödet som fört dem samman och att de var själstvillingar (trots att det skilde drygt 3 år mellan dem). De gick alltid ut på krogen tillsammans och Victor brukade oftast vara hos oss när vi var mindre. Han var schyst men vi var knappast kompisar. Han hade varit hemligt förälskad i Irma sedan alltid men när hon inte visade något intresse antar jag att han ledsnade. Plötsligt började han stanna hemma istället för att komma över och nu var han nästan aldrig hos oss längre. Vilket egentligen var synd, han var mycket bättre än Nicholas. Fast jag hade hört rykten om att Victor hamnat lite snett och börjat testa olika saker. Blivit kompis med fel personer.

Jag hann precis i tid till första lektionen. Franska, en obligatorisk kurs som jag antagligen skulle få underkänt i. Vi var blandade elever från hela årskursen precis som vi var på musik- och bildlektionerna och tyskan. Egentligen förstod jag inte varför vi inte bara höll oss till våra egna klasser det borde vara mycket enklare. Jag slog mig ner bredvid en tjej vid namn Lea, hon gick i vanliga fall i min klass också, och vi brukade sitta vid samma bord på lunchen. Hon var otroligt bra på franska, därför var jag glad att jag satt bredvid henne.
”Hej”, viskade jag eftersom lektionen redan börjat.
”Hejsan”, hon log vänligt.

Min första tanke den morgonen var "Döda mig!" Skolan var det värsta jag visste och det var måndag vilket betydde en hel vecka till nästa helg. Jag stönade och vände mig om för att somna om då dörren till mitt rum slets upp.

"Adam", hörde jag en välbekant röst gnälla.

"Uhm..." svarade jag långt borta i drömmarna.

"Kliv upp", sa min styvfar, en total tönt. "Skolan börjar väl nio?"

"Uhhm", svarade jag igen.

"Jag säger inte till dig en gång till", sa han och slet av mig täcket. Det var svinkallt i rummet och det fick mig att öppna ögonen.

"Vad i helvete gör du!" skrek jag rätt ut och satte mig upp i sängen för att hitta täcket igen.

"Ska det vara så svårt att bete sig som en vuxen människa, Adam?"

"Tydligen!" ropade jag efter min styvfar, då han lämnade rummet, och gnuggade sömnen ur ögonen. Klockan var åtta. Jag klev upp och gick rätt in till duschen. Jag duschade varmt och länge mest för att reta Mitch, snubben min mamma gift sig med för drygt 8 år sedan då jag var 7 år gammal. Min äldre bror, Aron, var 15 på den tiden, nu mer bodde han inte här. Han hade flyttat ut ur huset och staden redan efter högstadiet för att plugga vidare på andra sidan landet. Och nu gick han på Universitetet. Min yngre syster, Alice, hade bara varit ett par månader då Mitch tog över familjen. Han var amerikan från början, men hade kommit hit som barn. Synd som fan. Min pappa hade åkt in i fängelse redan innan min lillasyster var född och ingen hade hört från honom sedan dess. Han var en skitpappa men Mitch var steget värre. Han hade gott om pengar, älskade att skryta om det men var alltid snål som få. Jag vet inte vad min mamma såg i honom men jag hatade honom i alla fall. Han kunde inte få egna barn av någon anledning jag inte var intresserad av. Antagligen var det därför han tog över vår familj. Han trackade alltid ner på Aron tills han drog och sedan fortsatte han med samma sak mot mig. Men han hade alltid sett Alli som sin egen dotter och hon verkade tro att hon var det också vilket jag hatade ännu mer än honom själv.

 

Efter duschen drog jag på mig ett par ljusa, slitna jeans och en Ramones-t-shirt fixade till håret, som vuxit sig alldeles för långt, genom att rufsa till det. Tog min bräda under armen och rusade ner för trapporna ut i köket där Mitch och min mamma satt tillsammans med Alli.

"Värst vad du duschade länge då", sa Mitch utan att höja blicken från tidningen. "Du hinner nog inte med någon frukost, klockan är... 8.40"

Jag ställde ifrån mig fling-paketet jag just tagit från skafferiet suckade högt och medvetet medan jag lämnade rummet, gick ut i hallen drog på mig mina sneakers, tog skoltröjan i handen, smällde igen dörren efter mig och rullade ner för backen mot skolan.

Jag klev inte av brädan förrän jag var framme vid skolgrindarna, där suckade jag ännu en gång. Att åka på skateboarden till och från skolan var det bästa med varje vardag, känna marken under hjulen och vinden i håret. Men sedan var man framme, antingen hemma eller i skolan, och då landade något obekvämt och rastlöst i magen.
”Hey, Adam!” hörde jag en röst ropa bakom mig. Jag vände mig om och fick först inte syn på den som ropat. Men sedan såg jag hur Danny trängde sig fram från en grupp människor. Jag nickade till honom och började gå mot skolporten tillräckligt långsamt för att han skulle hinna ikapp mig.
”Vart fan har du hållit hus hela helgen?” undrade han då han nådde mig. Jag ryckte på axlarna och sparkade i gruset på gården.
”ingenstans”, svarade jag med blicken på de flygande gruskornen.
”Vad har hänt med dig då?” undrade Danny, jag kunde känna hans ögon bränna av förundran. ”Du missar ju aldrig en chans att komma ut ur huset.”
”Sant”, svarade jag och tittade upp. Sanningen var att jag inte varit hemma i huset mycket den helgen. Men jag hade inte varit med mina kompisar heller.

Danny väntade på en förklaring. Jag suckade och gav honom en lätt smäll i bakhuvudet.
”Mitch hotar med att skicka mig på anstalt igen, morsan flippade”, sa jag. Det var inte ens en lögn. Mitch hade faktiskt kommit med det där hotet redan på fredagskvällen då han satt i sin favoritfåtölj i vardagsrummet och smuttat på sin dyra whiskey som varje fredag. Men jag hade inte stannat inne, jag hade heller inte följt med Danny och resten ut.
”Vafan!” klagade Danny. ”Någon borde ge den där snobben vad han förtjänar!” Jag skrattade och vi fortsatte mot skåpen.

Jag vaknade redan klockan sex den morgonen. Klarvaken och kunde omöjligt somna om. Skolan började inte förrän klockan nio och i vanliga fall klev jag upp sju.

Jag smög ut i köket och värmde en kopp te. När jag kom ut i vardagsrummet märkte jag att jag inte var ensam. Min 14-åriga lillasyster Irma satt och tittade på teven. Jag slog mig ner bredvid henne med min tekopp.

"Vet du när Tyra kom hem i natt?" frågade jag henne. Tyra var namnet på vår mamma, hon hade aldrig velat att vi skulle kalla henne för mamma. Irma skakade på sitt blonda huvud. Vi var totala motsatser till varandra, hon hade vackra guldblonda lockar, var blåögd. Lång, som både mig och vår mamma, och var ganska välutvecklad för sin ålder. Populär, morgonpigg högljudd och duktig på i princip allt.
Jag var lång, smal och smidig. Mitt hår var också väldigt långt, spikrakt och mörkbrunt, nästan svart. Jag hade knallgröna ögon. Jag var dessutom ganska blek och solen gav mig nästan aldrig någon färg. Jag blev inte ens röd. Irma däremot blev alltid brun på sommaren. Våra ansikten var också mycket olika, hennes ögonbryn var ljusa och smala, mina var mörka. Hon hade en liten, söt uppnäsa. Min näsa var rak och väl markerad. Hon hade kvar sina runda äppelkinder från barnåren medan mina kindben var tydliga. Men vi hade båda ärvt vår mammas fylliga läppar och stora runda ögon. Anledningen till det här var för att vi hade olika pappor. Ingen av oss kände dem. Och ska jag vara ärlig tror jag inte ens att vår egen mamma kände dem.

 

Hon var speciell, Tyra, hon fick mig när hon var 16, ett år äldre än vad jag är nu, och min syster då hon var 18. Hon var helt ensam. Tyra var egentligen en förfärlig mamma, vi hade praktiskt taget uppfostrat oss själva under hela vår uppväxt. Men hon var ändå min förebild. Vi bodde i en rymlig fyra som hon betalat för själv. Tyra hade knappt gått klart skolan men hade ändå lyckats få sig ett hyfsat jobb med bra betalt. Och då slängde hennes föräldrar ut henne då de fick veta att hon väntade mig. Därför var jag stolt över henne trots alla hennes brister.

 

"Kom hon ens hem?" frågade jag Irma. Irma lyfte blicken från teven och tittade på mig med sorgsna ögon. Vi tyckte båda att det var jobbigt att ta hand om Tyra. Vissa perioder var hon omöjlig att ens vistas i samma rum som, andra gånger såg man henne aldrig.

"Ja, hon ligger på sängen därinne", Irma nickade mot vår mammas sovrumsdörr som stod på glänt. "Hon är fortfarande påklädd så jag antar att hon var ganska borta när hon kom hem." Jag nickade bara och tog en sista klunk te. Jag och min syster var inte bara olika på utsidan utan personligheten också. Och vi bråkade väldigt mycket. Men vi delade ändå på en hemlighet och hade våra egna, oskrivna, regler; vi tog bland annat inte hem folk. Speciellt inte om Tyra var hemma. Var hon det var hon antingen rejält dragen, helt borta eller hyperaktiv.
Jag hade haft kompisar som träffat Tyra under hennes bra dagar. De hade tyckt att jag haft den coolaste mamman i världen. När jag var liten hade jag hållit med dem. Tyra var cool. Men hon var också en förevigt frysen tonåring i en vuxen kvinnas kropp. Andra föräldrar ansåg att hon inte dög. Och kanske gjorde hon inte det heller.

 

Jag tittade på klockan som var halv sju och bestämde mig för att ta en dusch innan skolan.

Efter duschen torkade jag håret, sminkade mig och började gräva i garderoben efter rena kläder. Tyra hade haft tvättid i går kväll, men hade inte kommit hem förrän timmar senare och då endast för att byta om och dra vidare, därför hade det inte blivit av. I vanliga fall skulle jag eller Irma ha gjort tvättningen istället. Men Irma hade varit på en av sina fritidsaktiviteter och jag hade haft fullt upp med att fixa något som vi kunde äta. Men tillslut fann jag ett par nätstrumpbyxor som mirakulöst nog fortfarande var hela och ett randigt oversize linne med fickor på sidorna. Jag tog på mig några långa halsband i svart och silver, mina vanliga armband och ett par örhängen innan jag tog på mig den marinblå skoltröjan med skolans logga tryckt på högra bröstet. Tröjan var egentligen alldeles för stor för mig och lärarna hade bråkat om att jag skulle köpa en i en mindre storlek sedan första dagen. Men när de fått höra talas om min mamma hade de slutat tjata om det. En lärare erbjöd sig till och med att skaffa en ny tröja åt mig trots att jag inte behövde det.

Sedan sprang jag ut i hallen för att dra på mig mina kängor och ta väskan. Just då jag skulle lämna lägenheten hörde jag Irma ropa på mig att vänta. Jag vände mig om och fick se mig lillasyster komma ut ur sitt rum. Det var en annan sak vi var olika med. Våra klädstilar. Hon var klädd ett par ljusa, tighta jeans och ett rosa linne som visade en bit utav magen under skoltröjan.

"Skynda!" klagade jag då hon satte sig på golvet för att dra på sig mammas nyaste stövlar. "Hon kommer bli rasande på dig, Irma."

"Äsch", muttrade hon tillbaka och följde efter mig ut ur lägenheten. Vi bodde i ett lägenhetshus på 25e våningen av 40 och började rusa mot hissen.

Här kommer ni, som är intresserade, att kunna läsa om två icke-existerande människor. Alltså är allt påhittat även om vissa saker som nämns baseras på verkliga händelser.

Det kommer handla om två ungdomar från olika bakgrunder med likvärdiga problem. Ni kommer kunna läsa om Katie och Adam, deras vänner och familjer, vad de tycker och tänker och vilka val de gör i livet.

Mer information kommer dyka upp senare.

/Crew