Ett


Jag vaknade redan klockan sex den morgonen. Klarvaken och kunde omöjligt somna om. Skolan började inte förrän klockan nio och i vanliga fall klev jag upp sju.

Jag smög ut i köket och värmde en kopp te. När jag kom ut i vardagsrummet märkte jag att jag inte var ensam. Min 14-åriga lillasyster Irma satt och tittade på teven. Jag slog mig ner bredvid henne med min tekopp.

"Vet du när Tyra kom hem i natt?" frågade jag henne. Tyra var namnet på vår mamma, hon hade aldrig velat att vi skulle kalla henne för mamma. Irma skakade på sitt blonda huvud. Vi var totala motsatser till varandra, hon hade vackra guldblonda lockar, var blåögd. Lång, som både mig och vår mamma, och var ganska välutvecklad för sin ålder. Populär, morgonpigg högljudd och duktig på i princip allt.
Jag var lång, smal och smidig. Mitt hår var också väldigt långt, spikrakt och mörkbrunt, nästan svart. Jag hade knallgröna ögon. Jag var dessutom ganska blek och solen gav mig nästan aldrig någon färg. Jag blev inte ens röd. Irma däremot blev alltid brun på sommaren. Våra ansikten var också mycket olika, hennes ögonbryn var ljusa och smala, mina var mörka. Hon hade en liten, söt uppnäsa. Min näsa var rak och väl markerad. Hon hade kvar sina runda äppelkinder från barnåren medan mina kindben var tydliga. Men vi hade båda ärvt vår mammas fylliga läppar och stora runda ögon. Anledningen till det här var för att vi hade olika pappor. Ingen av oss kände dem. Och ska jag vara ärlig tror jag inte ens att vår egen mamma kände dem.

 

Hon var speciell, Tyra, hon fick mig när hon var 16, ett år äldre än vad jag är nu, och min syster då hon var 18. Hon var helt ensam. Tyra var egentligen en förfärlig mamma, vi hade praktiskt taget uppfostrat oss själva under hela vår uppväxt. Men hon var ändå min förebild. Vi bodde i en rymlig fyra som hon betalat för själv. Tyra hade knappt gått klart skolan men hade ändå lyckats få sig ett hyfsat jobb med bra betalt. Och då slängde hennes föräldrar ut henne då de fick veta att hon väntade mig. Därför var jag stolt över henne trots alla hennes brister.

 

"Kom hon ens hem?" frågade jag Irma. Irma lyfte blicken från teven och tittade på mig med sorgsna ögon. Vi tyckte båda att det var jobbigt att ta hand om Tyra. Vissa perioder var hon omöjlig att ens vistas i samma rum som, andra gånger såg man henne aldrig.

"Ja, hon ligger på sängen därinne", Irma nickade mot vår mammas sovrumsdörr som stod på glänt. "Hon är fortfarande påklädd så jag antar att hon var ganska borta när hon kom hem." Jag nickade bara och tog en sista klunk te. Jag och min syster var inte bara olika på utsidan utan personligheten också. Och vi bråkade väldigt mycket. Men vi delade ändå på en hemlighet och hade våra egna, oskrivna, regler; vi tog bland annat inte hem folk. Speciellt inte om Tyra var hemma. Var hon det var hon antingen rejält dragen, helt borta eller hyperaktiv.
Jag hade haft kompisar som träffat Tyra under hennes bra dagar. De hade tyckt att jag haft den coolaste mamman i världen. När jag var liten hade jag hållit med dem. Tyra var cool. Men hon var också en förevigt frysen tonåring i en vuxen kvinnas kropp. Andra föräldrar ansåg att hon inte dög. Och kanske gjorde hon inte det heller.

 

Jag tittade på klockan som var halv sju och bestämde mig för att ta en dusch innan skolan.

Efter duschen torkade jag håret, sminkade mig och började gräva i garderoben efter rena kläder. Tyra hade haft tvättid i går kväll, men hade inte kommit hem förrän timmar senare och då endast för att byta om och dra vidare, därför hade det inte blivit av. I vanliga fall skulle jag eller Irma ha gjort tvättningen istället. Men Irma hade varit på en av sina fritidsaktiviteter och jag hade haft fullt upp med att fixa något som vi kunde äta. Men tillslut fann jag ett par nätstrumpbyxor som mirakulöst nog fortfarande var hela och ett randigt oversize linne med fickor på sidorna. Jag tog på mig några långa halsband i svart och silver, mina vanliga armband och ett par örhängen innan jag tog på mig den marinblå skoltröjan med skolans logga tryckt på högra bröstet. Tröjan var egentligen alldeles för stor för mig och lärarna hade bråkat om att jag skulle köpa en i en mindre storlek sedan första dagen. Men när de fått höra talas om min mamma hade de slutat tjata om det. En lärare erbjöd sig till och med att skaffa en ny tröja åt mig trots att jag inte behövde det.

Sedan sprang jag ut i hallen för att dra på mig mina kängor och ta väskan. Just då jag skulle lämna lägenheten hörde jag Irma ropa på mig att vänta. Jag vände mig om och fick se mig lillasyster komma ut ur sitt rum. Det var en annan sak vi var olika med. Våra klädstilar. Hon var klädd ett par ljusa, tighta jeans och ett rosa linne som visade en bit utav magen under skoltröjan.

"Skynda!" klagade jag då hon satte sig på golvet för att dra på sig mammas nyaste stövlar. "Hon kommer bli rasande på dig, Irma."

"Äsch", muttrade hon tillbaka och följde efter mig ut ur lägenheten. Vi bodde i ett lägenhetshus på 25e våningen av 40 och började rusa mot hissen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0