Tretton


Nästa gång jag vaknade lyste solen in genom mitt sovrumsfönster, det var kokhett under täcket men jag öppnade inte ögonen, ville inte lämna Drömmarnas Land riktigt än. Undra vad klockan var? Tänkte jag allt eftersom mitt medvetande började komma tillbaka till mig. Men jag rörde mig fortfarande inte.
Det smällde till i ytterdörren. Var det någon som kom eller gick? Det fick jag snart reda på eftersom det som hände näst var att min sovrumsdörr flög upp och någon rusade in med arga steg. Bara det inte var Tyra!
”Vad fan sover du nu för?” gormade Irma. ”Jag har fått täcka för dig hela dagen!”
Vad pratade hon om? Jag vände mig åt hennes håll och öppnade mina ögon. Först såg jag ingenting, sedan fick jag syn på min syster som stod framför min säng iförd skoltröja och allt. Men hon såg inte arg ut, inte alls som hon nyss låtit.
”Vad har hänt?” frågade hon oroligt.
”Ingenting, vad jag vet”, kraxade jag fram. Min hals var alldeles torr.
”Varför har du gråtit?” ville Irma veta. Först blev jag förvånad sedan kom jag ihåg natten. Jag suckade.
”Jag vaknade i natt när Tyra kom hem, hon väckte en massa tankar…” Irma nickade kort men långsamt. För ett ögonblick såg hon helt tom ut.
”Jag sa att du var sjuk, ifall du undrade.” Jag tittade frågande på henne. ”I skolan!” fortsatte hon för att sedan lämna rummet lika hastigt som hon kommit.

Jag satte mig upp i sängen, gäspade och tittade på klockan. Den var halv fyra på eftermiddagen! Jag hade sovit bort hela dagen. Jag gick in på badrummet och vidare in i duschen och duschade så länge att varmvattnet tog slut innan jag drog på mig ett par slitna joggingbyxor och en för stor collegetröja. Sedan gick jag ut i köket, gjorde mig en kopp te och satte mig vid bordet.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0