thestupidthings

Skolan på onsdagen var i alla fall ett levande helvete. Mitch var rasande för att jag kommit hem så sent och körde världens längsta predikan för mig vid frukostbordet. Jag minns inte ens vad han sa eftersom mitt huvud värkte och jag ville inget hellre än att gräva ner mig själv på gården. Och eftersom jag inte lyssnade på predikan blev Mitch ännu argare tills han inte visste vart han skulle ta vägen, så han lämnade bordet knallröd i ansiktet.
”Det där var väl onödigt, Adam!” utbrast mamma upprört.
”Vadå?” frågade jag.

Skolan var ännu värre. Konstigt nog var min första tanke när jag kom fram till skolgrindarna inte det vanliga ’Välkommen till nästa helvete’ -grejen, utan ’Undra om Katie är här’. Jag vet inte ens varför hennes namn kom upp i mitt huvud, jag kände henne inte ens.
Ändå gick jag där och tänkte på henne. Så fick jag syn på Irma och letade i folkmassan på skolgården för att se om Katie var där också. Men det var hon inte.
Danny smög upp bakom mig och jag hoppade nästan till då han tog tag i mina axlar och puttade mig framåt.
”Hur är det?” undrade han och kom upp bredvid mig istället med armen om axlarna.
”Bra…” svarade jag frånvarande.
”Vem letar du efter, jag är ju här!”
”Va?” frågade jag och tvingade mig själv att titta på Danny. ”Ingen…”
Danny ryckte på axlarna och vi fortsatte in i skolbyggnaden.
”Du”, frågade jag då vi var på väg till kemisalen. ”Vad vet du om Katie, egentligen?” Danny tittade på mig med undran i blicken.
”Öh”, började han och verkade fundera. ”Hon är väl typ en av de snyggaste och deppigaste tjejerna i hela plugget?” Jag sa ingenting så Danny fortsatte.
”Jag menar, hon ser alltid sådär elak eller arg ut, inte alls som Irma som alltid är glad. Dessutom hänger hon typ inte med någon.”
”Ja”, han hade faktiskt rätt. Ingen visste, antagligen, något om henne. ”Men Irma, då?”
”Vad menar du?” undrade Danny.
”Ja, men vet man något om henne då? Jag menar typ bakgrund och sånt skit.”
Danny ryckte på axlarna.
”Jag tror inte ens att Nicho varit hemma hos dem”, sa Danny. ”Varför undrar du?”
”Äh, inget. Nyfiken bara”, svarade jag och vi gick in på lektionen.