thestupidthings

Det var bättre än jag väntat mig. Musiken var på högsta volym, folk skrek och dansade för allt de var värd. Det var ett ’vattenparty’, Chris behövde inte ens tala om det för mig, nog för att det faktum att hon var genomblöt från topp till tå avslöjade det. Men jag såg vattensprinklerna i taket. De var egentligen där ifall det skulle börja brinna, men då och då satte de igång dem så att vattnet regnade över dansarna. Lite överallt på golvet fanns brunnar som samlade upp vattnet igen, och minskade risken för att någon skulle drunkna om de föll till marken. Alkohol inne i lokalen var förbjudet, precis som Chris berättat, eftersom det ökade risken för drunkning. Men i hörnen stod folk och sålde piller, som inte heller var lagligt (såklart), men ingen brydde sig. Reglerna sa bara att ingen alkohol fick tas med in i lokalen, inte något om att man inte fick vara påverkad.
Chris gav mig en menande blick och log sedan brett, jag hade uppenbarligen lyckats med vad hon bett mig om.
På torsdagen då Adam och hans kompis kommit in på videoteket hade hon fått någon konstig Chris-fix-idé om att Adam gillade mig, vilket Irma sedan hade påpekat motsatsen om, och därför hade hon praktiskt taget hotat och tvingat mig att bjuda med honom hit.
Jag gav henne en ilsken blick innan jag hoppade ner i vattnet från de sista trappstegen.

"Kom Adam!" skrek jag och drog honom med mig ut på golvet just som sprinklerna satte igång och alla på golvet skrek av lycka och köld när de iskalla vattendropparna landade på dem. Jag tittade upp mot taket och snurrade runt, runt, runt. Det här var livet, det underbara livet! Huvudet var överallt och ingenstans och allting snurrade.

Och så dansade jag, vi, alla. Rörde sig i takt till musiken, lät rytmen ta över en helt och hållet. Man var ett med alla och inget spelade någon roll längre. Jag höll mig intill Adam hela tiden. Om det var för att han inte skulle tappa bort sig eller för att jag trivdes i hans närhet vet jag inte. Chris såg jag knappt till alls. Vilket inte förvånade mig det minsta.

Om det inte vore för vattensprinklerna hade jag varit genomblöt i svett istället för vatten, och en tanke slog mig att det skulle bli väldigt kallt när det var dags att ta sig hem. Men jag sköt undan den tanken, jag var här nu och skulle ingenstans än på ett tag. Någon skrek något i en mikrofon, men jag hörde inte vad, jag lyssnade inte. Men plötsligt tittade alla upp i taket och tjöt som galningar. Jag tog ett steg närmare Adam och gjorde samma sak. Ett tjut började eka mot väggarna som om ett larm gått igång och skum böljade ner från en maskin i taket. Jag skrattade högt och hoppade upp och ner, snurrade runt i skummet som täckte oss.
Plötsligt var jag i Adams armar. Vi kunde knappt se varandra för alla de vita minibubblorna, så fick jag en skymt av hans ansikte, han tittade på mig och log det där gulliga leendet igen.
Och det nästa jag visste hade jag tryckt mina läppar mot det där leendet och han kysste mig tillbaka.
Så tystnade larmet, jag insåg vad vi höll på med och drog mig snabbt undan medan jag försökte undvika hans blick. Men jag kunde inte låta bli. Han verkade ha regerat på samma sätt men när jag tittade på honom log han blygt. Jag log tillbaka sedan återgick vi till musiken som om inget hade hänt.