Sjutton
Skoldagen på fredagen gick betydligt fortare än torsdagen. Det kan ha berott på att vi slutade tidigare på fredagar. Adam och hans kompis hejade på mig i korridoren, det gjorde mig besvärad.
Irma kom ikapp mig på vägen hem.
”Vad menar de med att du ska med på Nichos fest ikväll?” frågade hon och halvsprang bredvid mig.
”Vilka är ’De’?” frågade jag.
”Nicholas!”
”Åh”, svarade jag. ”Att jag ska dit kanske?”
”Varför ska du alltid hålla reda på vart jag går?” bråkade Irma. ”Det är inte precis så att jag springer runt och tar reda på vad du gör när du sysslar med alla dina konstigheter!”
”Jag springer inte efter dig!” Jag stannade till när jag sa det men började genast gå igen med knutna nävar.
”Inte?” sa Irma ilsket. ”Hur kommer det sig att du alltid dyker upp när jag är bjuden på fest då?”
”Hur vet du att det inte är tvärt om? Jag går på fler fester än vad du gör.”
”Ja, men du går även om du inte är bjuden, det är typ din och Christinas policy eller så. Men du är inte bjuden på den här festen så stanna hemma!”
”Jag kan inte stanna hemma, Tyra har redan kastat ut oss om du minns?” försvarade jag mig. ”Dessutom är jag visst bjuden!”
”Av vem?” Nu var det Irmas tur att stanna upp.
”Jag vet inte, den där killen Adam och hans kompis bjöd mig igår…”
”Adam och Danny? Varför?” pep Irma av ilska. ”De gillar inte ens dig!”
”Kanske inte, men de bjöd mig i alla fall.” Irma lade armarna i kors över bröstet med fortsatte gå bredvid mig.
”Oroa dig inte, jag ska inte stanna länge”, lovade jag för att pigga upp henne lite.
”Nä, nä…” Hon trodde mig så klart inte.
”Som jag sa, oroa dig inte, jag har andra planer till senare med Chris.”
”Åh…” Irma saktade farten lite, men ökade den genast då hon märkte att hon kom efter. ”I så fall, kan du fixa dricka?”
”Aldrig!” skrek jag utan att tänka efter.
”Kom igen!” tjatade Irma.
”Gör det själv.” sa jag. Aldrig att jag tänkte skaffa fram sprit till min yngre syster. ”Eller be Tyra…”
”Jag tänkte göra det först men hon kanske kommer med en hake…”
”Du har ju redan något att komma med…” Jag förstod inte varför jag hjälpte henne med det här.
”Va?”
”Ja, alltså…” började jag och visste inte riktigt om jag ville berätta för henne. ”Säg att du inte håller dig undan ikväll om hon inte fixar åt dig.”
”Ärligt”, Irma tittade på mig med något intensivt i blicken. ”Funkar utpressning på henne? Kastar hon bara inte ut mig från balkongen, eller så?”
”Om hon verkligen vill ha oss borta från lägenheten i kväll så.”
”Wow, varför har jag aldrig testat det tidigare?”
”För att hon kommer bli tok-förbannad om det inte funkar?” frågade jag och höjde på ögonbrynen. ”Eller som du sa, kastar ut dig från balkongen…”
”Du försöker bara sätta dit mig eller hur?”
”Knappast…” muttrade jag.
