Nitton


Jag tog god tid på mig att ta mig till Nicholas. Jag ville inte ens dit.
Dumma, dumma Chris! Hon hade kommit upp med en ’plan’ och det drev mig till vansinne. Men nu hade jag inget annat val än att gå till den där festen.
”Katie!” skrek Tyra för tredje gången. ”Dra någon gång!”
”Jag är på väg!” skrek jag tillbaka och kom ut från mitt rum.
I hallen stod Tyra med armarna i kors, bredvid stod Freja och såg ut som om hon redan druckit lite för mycket.
”Oj, någon har klätt upp sig”, sa Freja och blinkade åt mig. Jag höjde högra ögonbrynet och gick för att dra på mig kängorna och min skinnjacka med blixtlås.
”Ni ser ut att ha gjort samma sak…” De var båda klädd i tighta, alldeles för ungdomliga, kläder som framhävde varje form på deras kroppar. Tyra höll ett glas med en genomskinlig, rosa drink i handen.
”Självklart”, skrattade hon och tog en liten klunk från drinken.
”Vad är det där?” frågade jag och tittade på det halvtomma glaset, jag kunde verkligen behöva något nu.
”Ingenting för småbarn.” sa Freja och blinkade till mig igen. Jag himlade med ögonen och tog glaset från Tyra.
”Vad gör du!” sa Tyra och skulle ta tillbaka glaset från mig, men jag satte det mot mina läppar och drack det sista som var kvar.
”Det smakar smultron…” sa jag och gav tillbaka det nu tomma glaset. Freja skrattade, och verkade inte kunna sluta.
”Nu måste jag ju göra en ny!” klagade Tyra. ”Stick nu!” Det gjorde jag också, utan att säga ett enda ord till.

Det var kallt ute, men Nicholas bodde inte så långt borta. Däremot skulle det bli jobbigare att ta sig till fabriksområdet senare. I värsta fall kunde jag åka taxi, eller ringa Chris och be henne skicka någon för att hämta mig.
Det var inga problem att hitta vilket av alla de identiska hus som tillhörde Nicholas eftersom man kunde höra musiken över hela kvarteret.
Utanför dörren stannade jag till ett ögonblick, jag kunde ju bara vända om och gå till fabriken istället. Men innan jag hann bestämma mig for dörren upp och två glada men fulla människor vinglade ut.
”Tjena!” skrek den ena. Jag nickade och klev in över dörrtröskeln.
Det var livligt och allmänt jobbigt där inne, men det gjorde inget alls.
Jag satte kurs mot köket.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0