Nio
Efter skolan gick jag ner till centrum till videoteket som låg intryckt mellan ett Starbucks och ett internetcafé.
”Katie!” ropade Chris högt då jag kom in i butiken. ”Äntligen sällskap, det har varit dötrist här hela dagen!”
”Chris.” hejade jag med ett leende och gick vidare in till personalrummet. Jag jobbade här de flesta vardagskvällarna och ibland på söndagarna. Chris, som egentligen hette Christina, var en tjej som nyligen fyllt 18. Hon hade inte heller varit särskilt duktig i- eller intresserad av skolan. Däremot hade hon nyligen gått ur gymnasiet och tagit jobb på videoteket. Hon hade tidigare bott inne i stan men flyttat ut hit eftersom man kunde få tag på billigare lägenheter här. Hon var okej, lite väl livlig kanske, men jag gillade henne och vi hade mycket gemensamt.
Jag drog på mig min arbetsskjorta, en röd med butikens logga tyckt på fickan som satt på högra bröstet.
Skjortan var stor och täckte hela min långa gråa tröja som jag hade satt på mig tidigare den morgonen. Därför såg det ut som om jag enbart hade arbetsskjortan på mig. Jag kavlade upp ärmarna till armbågarna och drog halsbanden över skjortan. Fäste namnskylten under loggan på fickan och tog mig en titt i spegeln. Arbetsgivaren skulle inte bli glad om han kom in ikväll. Jag gick in bakom disken till Chris som stod och lekte med datasystemet. Hon gav mig en hastig blick.
”Vadå?” muttrade jag och satte mig på en stol längre bak. ”Jag hann inte hem för att byta om och jag tänkte inte så långt i morse.” Chris log.
”Vi kanske kan locka kunder med dina ben i alla fall.” Chris hade alltid skämtat om mina ben. Hon själv var medellång och formig. Hon hade långt, lockigt mörkrött hår, jag kände inte till hennes naturliga hårfärg, och bruna ögon. Hon var en riktigt söt tjej och hon hade ett fantastiskt självförtroende.
”Jag tänkte ta en rast, vill du ha något från Starbucks?” undrade hon efter en stund.
”Kaffe?” skämtade jag. Chris räckte ut tungan åt mig. ”Det spelar ingen roll, vad du tar.”
”Okej”, flinade Chris och sträckte på sig. Hon trippade iväg mot utgången och försvann.
Bara några minuter senare kom två tjejer i min ålder in. Jag gillade inte när folk i min egen ålder kom in på videoteket, oftast var det snattare eller sådana som bara köpte en läsk eller godis. Jag gillade egentligen inte det här jobbet alls och jag skulle inte ens ha jobbat om det inte vore för att jag behövde pengarna. Tjejerna fnittrade och tittade på de senaste filmerna som kommit ut. Sedan gick de vidare till snackdelen tog en påse chips och ett par burkar apelsinläsk innan de kom fram till kassan.
”Katie?” sa ena tjejen när jag gick fram till kassan för att ta betalt av dem.
”Ja…” mumlade jag och tittade på tjejen som frågat. ”Judy, eller hur?”
”Jag visste inte att du jobbade här!”
”Men det gör jag.” sa jag och slog in summan i datorn.
”Åh, vi vill ha ett paket…” sa Judy och tittade menande på mig innan hon tittade ner i disken. Jag suckade och gick efter ett paket cigaretter och släppte det på disken vid Judy och hennes kompis. Jag himlade med ögonen och tog betalt.
”Tack”, log Judy innan de gick. Judy var en av Irmas vänner, eller, nej, hon ville vara en utav Irmas vänner. De gick i samma klass och jag visste att Judy inte rökte. Jag fick ju egentligen inte sälja till de som var yngre än arton, vilket är självklart, men jag och Chris hade diskuterat det där. Jag var fortfarande bara femton, jag jobbade i en butik som sålde cigaretter och jag köpte själv. Hade jag rätt att neka andra att göra samma sak? Antagligen var jag tvungen, men jag gjorde det inte. Judy var en tönt som ändå inte skulle komma tillbaka och köpa det en gång till. Hon skulle antagligen inte ens röka de där cigaretterna, hon skulle gå runt och ha dem i sin väska.
Chris kom tillbaka med två plastmuggar från Starbucks med gröna sugrör och allt.
”Vad har du köpt?” undrade jag och tittade skeptiskt på den ljusbruna drycken men hackad is och vispad grädde med kolasås?
”Det är caramel, dummer!” skrattade Chris. Jag smakade på det.
”Ja, ja” Jag satte mig på disken eftersom Chris tagit min stol. Vi snackade lite och drack våra kaffedrycker i lugn och ro eftersom det inte kom några fler kunder.
Chris berättade sjuka berättelser om sina tidigare pojkvänner. Hon var den typen som ’blev kär minst två gånger om dagen’ och bytte pojkvänner var tionde minut. Därför hade hon ganska många berättelser att berätta.
Vid halv sju tiden dök arbetsgivaren upp som han oftast gjorde, då hade det fortfarande knappt varit några kunder där, förutom Judy och några killar i Chris ålder som hon genast började flörta med.
”Sitt inte på disken”, var det första surgubben sa då han kom. Jag hoppade ner och ställde mig istället. ”Jag tänkte byta av er båda ikväll så ni kan stämpla ut och gå hem.” Det hade hänt allt oftare att han bytte av oss mitt i ett pass. Det gick dåligt för affärerna och han ville inte avskeda någon av oss. Vi gick mot personalrummet för att byta om.
”Katie”, sa arbetsgivaren Ron till mig. ”Jag har sagt det här en miljon gånger, ha byxor på dig då du jobbar.”
”Förlåt, jag tänkte mig inte för i morse.” Han nickade åt mig och jag kunde höra Chris fnittra en bit bort.
”Jobbar du på torsdag?” undrade Chris då vi gjorde sällskap hem. Jag nickade.
”Ja, och ja, jag ska ha jeans då.” Chris lipade åt mig igen och fnissade. Jag lipade tillbaka.
”Jag med, vill du ha?” Hon höll fram ett cigarettpaket åt mig. Jag tog en och plockade fram min tändare. ”Du borde inte hålla på med sånt här.”
”Inte du heller”, sa jag. Hon flinade genom röken.
”Jag är i alla fall arton.”
”Fysiskt kanske, men inte psykiskt”, sa jag och fick ett lätt slag på armen. Vi skrattade.
