Arton
Fredagskvällen kom fortare än jag trodde. Danny kom hem till mig efter middagstiden och vi gick upp på mitt rum efter att han varit artig mot både morsan och Mitch.
”Kolla vad jag snodde från farsan!” sa han så fort dörren stängdes. Han tog fram en flaska ur jackärmen. Jag tog emot den och läste etiketten.
”Gin?”
”Jag brukar inte stjäla från farsan, tänkte bara inte på att skaffa något eget…”
Jag skruvade upp korken och drack direkt från flaskan. Smaken var torr och inte speciellt god. Men jag försökte lugna mina egna nerver. Varför jag var nervös hade jag ingen aning om. Jo, jag visste, men jag ville inte erkänna det ens för mig själv.
”Ta det lugnt nu!” sa Danny och tog flaskan ifrån mig. ”Vi måste väl ta oss härifrån först!”
”Jo, kanske”, höll jag med och letade reda på min mobiltelefon. Jag drog ett djupt andetag. ”Vi drar.”
Hemma hos Nicholas var det fullt. Halva skolan hade fått reda på festen och alla hade såklart kommit. I köket stod halvtomma spritflaskor redan utspridda tillsammans med läsk att blanda ut med och ölburkar.
”Vad var klockan när du började, egentligen?” frågade jag Nicholas som redan var rejält dragen.
Han ryckte på axlarna och kisade mot mig. Tidigt gissade jag.
”Typ, efter skolan?” svarade han och tittade på väggklockan i köket, jag följde honom med blicken. Klockan var strax efter nio. Jag skakade på huvudet och hällde upp något jag inte visste vad det var i ett glas och smakade...
”Är Katie här?” undrade jag eftersom jag hade sett Irma tidigare.
”Vet inte…” sa Nicholas. ”Irma!”
”Hej Nicho”, fnissade Irma som nyss dykt upp.
”Har du sett Katie?” Irma blev genast allvarlig och tittade på Nicholas med något irriterat i blicken.
”Nej, men hon kommer väl snart.” Nicholas vände sig mot mig.
”Du hörde damen!” flinade han och lade armen om Irma som genast lyste upp.
Jag suckade, så tyst så att ingen hörde det, och lämnade köket. Det var verkligen fullt med folk. Det satt till och med människor i trappan ute i hallen och pratade med varandra. Musiken var öronbedövande, så det var konstigt att de ens hörde varandra. Jag gick in i vardagsrummet och fick syn på Danny med armarna kring en tjej jag aldrig sett tidigare.
Jag slog mig ner i soffan, bredvid en tjej som jag visste gick i åttan, så fort jag märkte att det fanns en ledig sittplats.
”Hej Adam”, sa tjejen. Jag nickade till henne.
