thestupidthings

Jag somnade nästan i hissen på väg upp till 25te våningen. Ögonen ville inte hålla sig öppna, men jag lyckades ändå hålla mig ganska medvetande medan jag låste upp dörren till lägenheten. Dörren hade inte ens varit låst insåg jag.
Lägenheten stank av sprit, svett och jag vet inte vad. Jag grimaserade när jag klev in i lägenheten. Tänk att vissa vuxna inte kunde bete sig. I soffan låg det någon och sov. Jag tyckte att jag kände igen Frejas kalufs men var inte säker. Jag släntrade bort till mitt eget rum och öppnade dörren. Mitt rum var i alla fall tomt så där hade jag tur. Jag hade kommit hem flera gånger när det legat någon däckad på min säng.
Jag tog av mig de blöta kläderna och kastade dem i en hög på golvet, drog på mig en stor t-shirt och kröp ner i sängen och somnade.

Jag sov hela dagen och klev inte upp förrän det blivit mörkt på lördagskvällen. Jag gick ut i köket för att koka en kopp kaffe. Lägenheten var fortfarande en enda röra.
”Morgon”, sa Tyra från köksbordet. Det fanns redan kaffe i bryggaren så jag tog fram en mugg ur skåpet, fyllde den och satte mig på diskbänken.
”När kom du hem?” undrade Tyra.
”Sex, halv sju, kanske”, svarade jag med en axelryckning. Tyra nickade långsamt och lite frånvarande. Hon hade inget mer än ett linne och trosor på sig och hennes hår var i stort behov av tvättning som det hängde i stripor längs med hennes ansikte. Hennes smink var utsmetat sedan kvällen innan men hon ar fortfarande söt.
”Irma, då?” frågade hon och verkade ha fastnat med blicken på en fläck på väggen framför henne.
”Vet inte”, svarade jag ärligt och drack från muggen i min hand. Ingen av oss sa något på en lång stund. Anledningen till att Tyra frågade alla frågor till mig om när vi kommit hem och så var inte precis för att hon var intresserad utan för att vi inte hade något att prata om. När jag och Irma varit yngre hade vi haft verkligen roligt med Tyra, de gångerna hennes humör höll vill säga. Men ju äldre vi blir desto värre verkar relationen mellan oss och Tyra bli. Som om vi glider ifrån varandra. Ska jag vara ärlig tror jag att hon börjar inse att hon inte kommer bli yngre. Och det skrämmer henne.
”Jag börjar jobba klockan tio och borde ju inte komma hem förrän imorgon någon gång”, sa Tyra plötsligt och bröt tystnaden. Hon reste sig och gick med lätta steg fram till diskhon och ställde ner koppen där sedan lämnade hon rummet utan ett ord till.
Ska jag vara helt ärlig har jag nog aldrig sett Tyra som min mamma, mer som en omogen äldre syster. Och det är nog så Tyra själv vill att jag ska se henne… Ibland i alla fall. Men, vad var en mamma egentligen, då?
Irma dök upp i köket iklädd en rosa morgonrock. Hon gäspade stort och hällde upp en kopp kaffe hon med innan hon tog Tyras plats vid köksbordet. Hennes blonda hår var uppsatt i en hög tofs på huvudet och hon verkade precis ha kommit ut ur duschen. Hon tittade på mig med höjda ögonbryn.
”Du ser ut att behöva hjälp…” sa hon och grimaserade. Jag ignorerade henne och tog en sista klunk av kaffet. Jag hade inte sett mig själv i spegel ännu, men uppenbarligen såg jag förjävlig ut.
”Irma?” frågade jag tankspritt. Hon tittade upp på mig. ”Vad är en mamma?” Hon såg lite förbryllad ut men dröjde innan hon svarade.
”Ingen aning…” svarade hon ärligt och tittade ner i sin kaffekopp.
”Hm…” mumlade jag för mig själv och hoppade ner från diskbänken för att ta en dusch.