thestupidthings

Vi gick efter maten, trots att Katie aldrig åt upp sin hamburgare, sa hej då till den roliga typen i kassan och började promenera längs de fortfarande, tomma gatorna. Klockan var nästan sex på morgonen och solen hade kommit upp.
”Så, vilket håll ska du åt?” frågade jag då vi gick förbi mataffären som fortfarande var stängd.
”Jag bor i en utav de där lägenheterna”, sa Katie och pekade upp mot ett utav de höga lägenhetshusen en bit upp för backen och över vägen.
”Jag ska den vägen också”, sa jag. Villaområdet jag bodde i låg bara en bit bakom husen Katie pekat på och över ett gräsfällt. Det var närmare än att följa vägen, men det var förstås omöjligt att gena om man ville åka på brädan. Men den hade jag ju inte med mig...
”Verkligen?” sa Katie. ”Vart bor du?” Jag förklarade i vilket område jag bodde i och hon blev plötsligt tyst.
”Vad är det?” frågade jag.
”Va?” Hon tittade upp från backen. ”Inget, lite trött bara…”
Hon svängde upp mot vägen som ledde upp till sitt lägenhetstorn och vände sig om.
”Tack, det har varit kul ikväll.”
”Vi borde göra det igen”, svarade jag.
”Hurru!” utbrast hon plötsligt. ”Det var min mening!” Jag skrattade till och försökte se oskyldig ut. Hon log också, innan hon gick vidare upp till porten.

Jag skyndade mig hem. Och hoppades på att Mitch inte skulle ha klivit upp ännu. Han klev alltid upp mellan sex och sju. Vardag som helg.
Jag låste upp ytterdörren några minuter innan halv sju och smög in i hallen. Det var dödstyst i huset. Han hade antagligen inte vaknat ännu. Jag klev ur de dyngsura skorna och ställde dem på elementet, som var dold bakom klädhängarna på väggen, innan jag smög upp för trappan. Jag smög sakta förbi min mammas och Mitch sovrum. Snarkanden kom genom dörrspringan. Mitch sov fortfarande.
Sedan skyndade jag in på mitt rum, letade reda på mina pyjamasbyxor och smet in på badrummet för att starta duschen. Jag fick en blick av mig själv i spegeln och log lite. Jag såg verkligen ihjälfrusen ut. Mitt hår var inte torrt ännu, på grund av att det varit så kallt ute. Mina läppar var lila och ansiktet såg också lite blåaktigt ut. Men jag kände fortfarande ingen kyla trots att mina kläder varit dyngsura. Jag kastade av mig dem och ställde mig i duschen. Det varma vattnet brände på kroppen och jag började få tillbaka temperaturen. Efter duschen drog jag på mig pyjamasbyxorna och hängde upp de blöta kläderna så att de skulle torka.
”Vad gör du?” sa Mitch då jag öppnade badrumsdörren och fick mig att hoppa till.
”Jävlar, Mitch!” utbrast jag av bara farten. Nu hade jag nyktrat till helt och hållet. ”Jag tog en dusch.”
”Klockan 7, på en lördag?” frågade Mitch och tittade skeptiskt på mig.
”Öh… Ja?” svarade jag, desperat efter en trovärdig förklaring. ”Ja, du vet… Jag vaknade och kände verkligen för en dusch… Men hurru nu ska jag nog sova lite till, alltså!” Jag vände och gick mot mitt rum samtidigt som jag grimaserade åt mig själv för min töntiga bortförklaring. Jag var ju helt knäpp! Mitch grymtade något och verkade inte bry sig. Han gick in på badrummet och stängde dörren om sig.
Själv gick jag in på mitt rum och kröp ner i min säng. Jag tror till och med att jag somnade innan jag lade mig ner.