thestupidthings

Efter den där plötsliga kyssen fortsatte allt som ingenting. Natten fortsatte med mer dans, musik och skratt. Men jag kunde inte riktigt sluta tänka på det. Hade jag gillat det? Eller var det bara en sådan där i-ögonblicket-grej som inte borde nämnas igen? Jag hade ingen aning så jag bestämde mig därför för att inte säga något alls. Jag menar, vi kände ju knappt varandra.
”Det är nog dags att dra nu”, ropade jag till Katie runt fyra tiden på morgonen. Det var färre människor i lokalen och folk hade börjat dra sig tillbaka. Men det var fortfarande liv och rörelse. Katie tittade sig omkring och nickade långsamt.
”Jag måste bara hitta Chris”, sa hon och slutade röra på sig.
”Du kommer aldrig hitta henne i den här röran, vi går och hämtar min mobil så kan du ringa henne”, sa jag. Jag var trött och dyngsur och ville hem till min säng. Därför orkade jag inte springa runt och leta efter Katies galna kompis i flera timmar. Katie nickade igen och började gå mot trappan.
Det var massor med människor i rummet med alla skåpen, men Katie hittade snabbt till vårt skåp och sparkade av sig ena kängan för att få fram nyckeln. Hon tog ut alla sakerna och gav mig min munkjacka, plånbok, nycklar och mobilen innan hon drog på sig sin jacka och tog fram vodkaflaskan som stått i skåpet hela natten.
”Vi går ut och ringer, bättre mottagning”, sa hon och gick före mig. Väl ute trodde jag att jag skulle dö. Kylan slog emot mig och jag började huttra som en galning. Konstigt nog såg det inte ut som om Katie frös över huvudtaget. Jag räckte henne telefonen.
”Här”, sa hon och gav mig spritflaskan. ”Drick.” Sedan gick hon en bit bort för att ringa i lugn och ro. Jag gjorde som hon sa med en axelryckning och öppnade flaskan.
Jag kunde inte höra något från Katies samtal med Chris, men hon var snart tillbaka och lämnade över mobilen i utbyte mot flaskan.
”Vi drar”, mumlade hon och satte flaskan mot läpparna. Så började vi gå längs fabriksgatan. Det gick inga bussar vid den här tiden så vi skulle bli tvungna att gå tillbaka, vilket skulle ta en evighet.